I går kväll fick jag ett samtal från Marie o Håkan att Hamid gått bort. Han hade somnat in i sömnen. Vilken chock och sorg. Tårarna har rullat om vart annat. Jag fick en bamsekram av Sixten när han såg att jag var ledsen och Sune sprang och hämtade EN ruta toalettpapper för att torka tårarna. Det är i dessa stunder man tänker på hur skört livet är och vikten i att leva här och nu med en stor tacksamhet för livet, familj och vänner.
Fina Hamid, tack för att jag fick lära känna dig och omges av ditt innerliga leende och din positiva inställning till livet. Tack för alla fina och inte minst roliga minnen, dem håller jag kvar för evigt. Saknaden är stor och det kommer vara tomt på jobb utan dig! Mina tankar går till din familj i denna sorgliga tid.
Det känns så overkligt att du lämnat så plötsligt. Du kan väl vinka till oss då och då.
Puss puss, kram kram!
